Rambo filmerna:
First Blood
Rambo: First Blood Part II
Rambo III (Vad hände med First Blood???)
Rambo
Okej, man börjar med en titel, First Blood, vilket är helt i sin ordning.
Men Varför har andra filmen "First Blood" som undertitel? Borde det inte vara tvärt om? Eller varför hette inte den första filmen "Rambo: First Blood" ?
Så nu när man klarat av båda delarna av First Blood så är det dags att gå vidare
i filmserien och där stöter vi på nästa problem, den får namnet Rambo III.
Det hade varit helt i sin ordning om de tidigare filmerna hade namngivits Rambo och Rambo II (med eller utan undertitlar) men så är inte fallet, det här är den andra filmen vars huvudtitel är Rambo och den första var ju onekligen bara del två av två i "First Blood" så därför borde den ju bara heta Rambo för att signalera att nu börjar en ny episod av filmserien. Alternativt hade den kunnat namnges Rambo: First Blood III.
Men sak samma, låt oss gå till den fjärde filmen i serien som fått namnet "Rambo".
Okej, så det måste ju vara en sk. prequel till de tidigare filmerna eftersom den inte fått en fin liten siffra (eller romerska bokstäver) efter sig.
Men nej.. den utspelar sig efter de tre första filmerna, så varför har den en titel som utger sig för att vara den första delen?
Nu är iaf en femte film på G, något jag personligen ser fram emot väldigt mycket, frågan är bara vilken titel den kommer få, Rambo II kanske?
Final Destination samt The Fast and The Furious:
Final Destination
Final Destination 2
Final Destination 3
The Final Destination
The Fast and the Furious
2 Fast 2 Furious
The Fast and the Furious: Tokyo Drift
Fast & Furious
Final Destination seriens första film fick (givetvis) namnet Final Destination, och allt var frid o fröjd tills den fjärde filmen fick namnet "The Final Destination".
Hade de slut på ord? Brist på fantasi? Hade den kreativa killen semester när de namngav filmen?
Varför kunde den bara inte få en fyra efter namnet som markering likt de andra filmerna?
Okej okej, det är en bra titel om det är den sista filmen i serien, vilket namnet antyder, men nu är det ju inte den sista utan den femte filmen kommer att släppas under 2011.
I The Fast and the Furious gjorde man tvärt om och tog bort "The" från titeln när film nummer fyra kom, jag vet inte varför man inte kunde vara mer kreativ men det är väl att kräva för mycket.
Bruce Lees filmer:
Det här är bara en enda stor röra, men jag kör rakt på.
Först kom The Big Boss som hette Fists Of Fury i USA, sen kom Fist of Fury som fick namnen The Chinese Connection och The Iron Hand i USA (jepp, två titlar).
Efter det kom Way of the Dragon som gick under namnet Return of the Dragon i USA, den följdes av Enter the Dragon som (otroligt nog) verkar ha fått samma namn i USA.
söndag 17 april 2011
torsdag 13 januari 2011
Alla tycker vi olika
Är du en av dem som brukar säga "Ja vi är alla olika, och tur är väl det, vilken tråkig värld vi skulle leva i annars."?
Ja jag tror vi alla sagt det vid ett eller flera tillfällen, men hur mycket sanning finns det i den meningen?
Tänk om alla hade samma smak, tycke, tankar och åsikter, tänk om vi alla såg ut på samma sätt (med skillnad enbart på könen) vad hade konsekvenserna blivit?
Vi kan oavkortat konstatera att en kraftig majoritet, om inte alla, gräl och bråk har olikheter som gemensam grund, man kan inte förstå varför motparten inte har samma åsikter som en själv eller tänker på samma sätt som en själv och i vissa fall ser ut som en själv.
Våra olikheter är det som hamnar i fokus medan våra likheter glöms bort, vi reagerar, bedömmer och agerar efter de tydliga olikheterna vi märker hos motparten.
Vad skulle egentligen vara så hemskt med att alla var likadana?
Några konsekvenser av att olikheterna skulle försvinna skulle vara:
* Vi skulle alla arbeta mot ett eller flera gemensamma mål.
* Rasismen och nazismen skulle försvinna.
* Vi skulle vara betydligt mer effektiva då vi inte längre slösar tid med debatter, diskussioner med mera.
* Ingen skulle längre hamna i utanförskap
* Diskriminering skulle vara ett minne blott
Låter inte så farligt i mina öron. Visst skulle individen sluta att existera, men om alla fungerar på samma sätt så kommer ingen att lida av det.
Nu är det här givetvis ett ämne som kan diskuteras om och om igen, men glöm inte att förintelsen enbart ägde rum eftersom att vi är olika.
Ja jag tror vi alla sagt det vid ett eller flera tillfällen, men hur mycket sanning finns det i den meningen?
Tänk om alla hade samma smak, tycke, tankar och åsikter, tänk om vi alla såg ut på samma sätt (med skillnad enbart på könen) vad hade konsekvenserna blivit?
Vi kan oavkortat konstatera att en kraftig majoritet, om inte alla, gräl och bråk har olikheter som gemensam grund, man kan inte förstå varför motparten inte har samma åsikter som en själv eller tänker på samma sätt som en själv och i vissa fall ser ut som en själv.
Våra olikheter är det som hamnar i fokus medan våra likheter glöms bort, vi reagerar, bedömmer och agerar efter de tydliga olikheterna vi märker hos motparten.
Vad skulle egentligen vara så hemskt med att alla var likadana?
Några konsekvenser av att olikheterna skulle försvinna skulle vara:
* Vi skulle alla arbeta mot ett eller flera gemensamma mål.
* Rasismen och nazismen skulle försvinna.
* Vi skulle vara betydligt mer effektiva då vi inte längre slösar tid med debatter, diskussioner med mera.
* Ingen skulle längre hamna i utanförskap
* Diskriminering skulle vara ett minne blott
Låter inte så farligt i mina öron. Visst skulle individen sluta att existera, men om alla fungerar på samma sätt så kommer ingen att lida av det.
Nu är det här givetvis ett ämne som kan diskuteras om och om igen, men glöm inte att förintelsen enbart ägde rum eftersom att vi är olika.
onsdag 27 oktober 2010
dada-hink-o-spade i Nobels sandlåda
Alla partiledare är i vanlig ordning inbjudna till Nobelfesten, eller inte alla, inte i år, i år är det en som inte får komma, Jimmie Åkesson.
Anledningen? Han är Sverigedemokraternas partiledare.
Att den svenska moralpaniken skulle öka markant efter att Sverigedemokraterna kom in i rikstagen visste nog alla och kanske borde jag inte bli förvånad över att Nobelstiftelsen är minst lika socialt handikappade som så många andra på den fronten.
Men låt oss anta att de faktiskt har intelligens som kan mäta sig med den genomsnittliga människan och därför besitter förmågan att tänka samt agera efter logik.
De säger att de inte kan "ställa sig bakom SD:s främlingsfientliga ideologi".
Okej, för stunden köper jag deras logik.
Då tittar vi på vilka de faktiskt släpper in:
Kristna personer är välkomna, kyrkans kvinnoförtryck och homofobi är det inget fel med.
Muslimer är välkomna, ja ni vet, de som ser upp till profeten som körde in kuken i en nioårig flicka.
Även det är helt i sin ordning.
Moderater, att genomföra massövervakning och nationell terroriststämpling av oskyldiga verkar vara något positivt.
Mona Sahlin, ja men vadå? skattefiffel är ju något man faktiskt ska ställa sig bakom och hylla.
Listan kan göras lång.
Så man kan ställa sig bakom kvinnoförtryck, diskriminering av homosexuella, sexuellt utnyttjande av barn, frihetsberövande (i form av FRA-lagen), skattefiffel och man kan till och med ge fredspriset till en president som har sina trupper ute i strid där oskyldiga människor mister livet.
Men "SD:s främlingsfientliga ideologi" det går inte, det vore ju hemskt att ställa sig bakom något sånt.
Eller varför använder de ens orden "ställa sig bakom"?
De behöver inte ställa sig bakom något alls, men tydligen så vill de göra det.
Men de får givetvis göra som de vill, och jag tänker inte vara den som stoppar deras resursförsändelser som vi alla vet består av blöjor, nappflaskor, skallror och babymössor bara för att de vill sitta kvar i sandlådan.
Och nej, jag stödjer inte SD, deras politik eller deras åsikter men jag anser att det finns betydligt bättre sätt att motarbeta dem än att göra sitt yttersta för att göra dem till martyrer.
I politiken bör man bemöta dem som vilket parti som helst, man debatterar med dem och visar upp deras svaga sidor för de som tittar.
Ser man dem hålla ett torgmöte så lyssnar man om man vill och går därifrån om man inte bryr sig.
Det är inte svårare än så.
En sak jag undrar över är om alla dessa personer som vill förbjuda SD på olika plan verkligen är emot främlingsfientlighet eller om de bara vill få bort SD?
Många resonerar nog som följande:
"Det jag inte ser det finns inte, det jag inte hör det händer inte"
Stackars blåögda personer säger jag bara, främlingsfientligheten fanns långt innan SD och kommer att finnas kvar även om SD försvinner.
Man inbillar sig bara att alla problem försvinner med SD.
Sist men inte minst undrar jag om Nobelstiftelsen kan garantera att ingen person med främlingsfientliga åsikter någonsin blivit inbjuden?
Anledningen? Han är Sverigedemokraternas partiledare.
Att den svenska moralpaniken skulle öka markant efter att Sverigedemokraterna kom in i rikstagen visste nog alla och kanske borde jag inte bli förvånad över att Nobelstiftelsen är minst lika socialt handikappade som så många andra på den fronten.
Men låt oss anta att de faktiskt har intelligens som kan mäta sig med den genomsnittliga människan och därför besitter förmågan att tänka samt agera efter logik.
De säger att de inte kan "ställa sig bakom SD:s främlingsfientliga ideologi".
Okej, för stunden köper jag deras logik.
Då tittar vi på vilka de faktiskt släpper in:
Kristna personer är välkomna, kyrkans kvinnoförtryck och homofobi är det inget fel med.
Muslimer är välkomna, ja ni vet, de som ser upp till profeten som körde in kuken i en nioårig flicka.
Även det är helt i sin ordning.
Moderater, att genomföra massövervakning och nationell terroriststämpling av oskyldiga verkar vara något positivt.
Mona Sahlin, ja men vadå? skattefiffel är ju något man faktiskt ska ställa sig bakom och hylla.
Listan kan göras lång.
Så man kan ställa sig bakom kvinnoförtryck, diskriminering av homosexuella, sexuellt utnyttjande av barn, frihetsberövande (i form av FRA-lagen), skattefiffel och man kan till och med ge fredspriset till en president som har sina trupper ute i strid där oskyldiga människor mister livet.
Men "SD:s främlingsfientliga ideologi" det går inte, det vore ju hemskt att ställa sig bakom något sånt.
Eller varför använder de ens orden "ställa sig bakom"?
De behöver inte ställa sig bakom något alls, men tydligen så vill de göra det.
Men de får givetvis göra som de vill, och jag tänker inte vara den som stoppar deras resursförsändelser som vi alla vet består av blöjor, nappflaskor, skallror och babymössor bara för att de vill sitta kvar i sandlådan.
Och nej, jag stödjer inte SD, deras politik eller deras åsikter men jag anser att det finns betydligt bättre sätt att motarbeta dem än att göra sitt yttersta för att göra dem till martyrer.
I politiken bör man bemöta dem som vilket parti som helst, man debatterar med dem och visar upp deras svaga sidor för de som tittar.
Ser man dem hålla ett torgmöte så lyssnar man om man vill och går därifrån om man inte bryr sig.
Det är inte svårare än så.
En sak jag undrar över är om alla dessa personer som vill förbjuda SD på olika plan verkligen är emot främlingsfientlighet eller om de bara vill få bort SD?
Många resonerar nog som följande:
"Det jag inte ser det finns inte, det jag inte hör det händer inte"
Stackars blåögda personer säger jag bara, främlingsfientligheten fanns långt innan SD och kommer att finnas kvar även om SD försvinner.
Man inbillar sig bara att alla problem försvinner med SD.
Sist men inte minst undrar jag om Nobelstiftelsen kan garantera att ingen person med främlingsfientliga åsikter någonsin blivit inbjuden?
lördag 8 maj 2010
Vi Kräver Bara Rättvisa!
Vi måste slåss för våra rättigheter under den borgliga regeringen, vi måste försvara de sjuka och olycksdrabbade från högerns järngrepp.
Vi kräver bättre sjukersättningar, vi kräver höjd A-kassa, vi kräver sänkt A-kasseavgift, vi kräver rättvisare löner!
Vi kräver att alla ska få en ärlig chans här i livet, vi kräver att alla ska ha lika rättigheter oavsett vad!
Vi Kräver Bara Rättvisa!
Under de snart fyra åren som borgarna styrt Sverige har jag hört slagord mot orättvisorna i landet, jag har sett folk som kämpat på för de svaga, jag har känt hur det svenska folket vrider sig av ilska och vanmakt över dessa orättvisor som förpestat vårt medvetande.
Men under en mycket längre tid har jag sett bilder, filmer och reportage från länder där folk svälter ihjäl för att de inte har mat för dagen, jag har sett när media visar hur mödrar gråter för att deras barn dött av en sjukdom som lätt kunnat botas om det funnits pengar till medicin.
Jag har sett inslag om hur krig och tyranni drivit oskyldiga till den gräns där de helt enkelt ger upp.
Barn och slavarbete som bara ökar...
Jag har sett hur vi byter tv-kanal när bilderna når vår nyinköpta tv, jag har sett hur vi ger några få kronor bara för att stilla vårt eget samvete, några kronor som faktiskt inte räcker så långt som vi inbillar oss.
Jag har sett hur vi har nått den gräns där vi slutar bry oss.
Är det nu det är det dags att vakna upp och börja se oss omkring?
Vi har demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet, socialvård, sjukvård, skolor där barnen får gratis lunch, en någorlunda bra jämställdhet, en arbetsförmedling som hjälper oss att hitta jobb/praktik, en poliskår som är till för att beskydda oss och mycket mycket mer.
Allt det kan bli bättre, det förnekar jag inte.
Vi tittar uppåt mot höghattarna, bannar deras egoism, spyr över dess kapitalism och hatar hur de lever gott medan vi måste "slita hårt" för vår lön.
Men är vi så mycket bättre själva?
Vi kräver bara rättvisa... men för vilka?
Svenskarna som redan har det så pass mycket bättre än barnen som dör av hunger medan vi kastar bort mat vi inte äter upp?
Men som sagt.. vi kräver bara rättvisa...
____________________________
____________________________
I vanlig ordning säger jag inte att jag är bättre än någon annan, därav använder jag ordet "vi".
____________________________
____________________________
Vi kräver bättre sjukersättningar, vi kräver höjd A-kassa, vi kräver sänkt A-kasseavgift, vi kräver rättvisare löner!
Vi kräver att alla ska få en ärlig chans här i livet, vi kräver att alla ska ha lika rättigheter oavsett vad!
Vi Kräver Bara Rättvisa!
Under de snart fyra åren som borgarna styrt Sverige har jag hört slagord mot orättvisorna i landet, jag har sett folk som kämpat på för de svaga, jag har känt hur det svenska folket vrider sig av ilska och vanmakt över dessa orättvisor som förpestat vårt medvetande.
Men under en mycket längre tid har jag sett bilder, filmer och reportage från länder där folk svälter ihjäl för att de inte har mat för dagen, jag har sett när media visar hur mödrar gråter för att deras barn dött av en sjukdom som lätt kunnat botas om det funnits pengar till medicin.
Jag har sett inslag om hur krig och tyranni drivit oskyldiga till den gräns där de helt enkelt ger upp.
Barn och slavarbete som bara ökar...
Jag har sett hur vi byter tv-kanal när bilderna når vår nyinköpta tv, jag har sett hur vi ger några få kronor bara för att stilla vårt eget samvete, några kronor som faktiskt inte räcker så långt som vi inbillar oss.
Jag har sett hur vi har nått den gräns där vi slutar bry oss.
Är det nu det är det dags att vakna upp och börja se oss omkring?
Vi har demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet, socialvård, sjukvård, skolor där barnen får gratis lunch, en någorlunda bra jämställdhet, en arbetsförmedling som hjälper oss att hitta jobb/praktik, en poliskår som är till för att beskydda oss och mycket mycket mer.
Allt det kan bli bättre, det förnekar jag inte.
Vi tittar uppåt mot höghattarna, bannar deras egoism, spyr över dess kapitalism och hatar hur de lever gott medan vi måste "slita hårt" för vår lön.
Men är vi så mycket bättre själva?
Vi kräver bara rättvisa... men för vilka?
Svenskarna som redan har det så pass mycket bättre än barnen som dör av hunger medan vi kastar bort mat vi inte äter upp?
Men som sagt.. vi kräver bara rättvisa...
____________________________
____________________________
I vanlig ordning säger jag inte att jag är bättre än någon annan, därav använder jag ordet "vi".
____________________________
____________________________
måndag 5 april 2010
Trender, moral och vad? Och vad?
Man kan i stort sett säga att det finns de som vill att alla ska följa samma mönster, vare sig det gäller politik eller mat så finns det alltid de som vet bättre än alla andra och spyr sin galla över de som inte följer strömmen.
Så kanske får vi införa ett klädesplagg som alla måste ha på sig hela tiden, ett bestämt antal maträtter som ska ätas under bestämda veckodagar?
Måndagar får man enligt lag bara äta en ostmacka samt dricka ett glas vatten till frukost, korv med potatis till lunch pyttipanna till middag, en skinkmacka till kvällen med tillhörande mjölk och under kafferaster får man bara dricka en kopp kaffe.
Bestraffning med döden om man äter något annat eller inte klär sig i de kläder som staten valt ut.
Även böcker, filmer och musik skulle väljas ut noggrant så att ingen ser, läser eller hör på något opassande.
För att kontrollera alla så finns det kameror överallt, även i sovrum och på toaletter.
Vi skulle rent tekniskt vara slavar under vår regering, vi skulle fråntas den fria viljan och vår frihet, men vi skulle alla vara trendmässigt och moraliskt korrekta, och det är väl det vi vill....... eller?
Så kanske får vi införa ett klädesplagg som alla måste ha på sig hela tiden, ett bestämt antal maträtter som ska ätas under bestämda veckodagar?
Måndagar får man enligt lag bara äta en ostmacka samt dricka ett glas vatten till frukost, korv med potatis till lunch pyttipanna till middag, en skinkmacka till kvällen med tillhörande mjölk och under kafferaster får man bara dricka en kopp kaffe.
Bestraffning med döden om man äter något annat eller inte klär sig i de kläder som staten valt ut.
Även böcker, filmer och musik skulle väljas ut noggrant så att ingen ser, läser eller hör på något opassande.
För att kontrollera alla så finns det kameror överallt, även i sovrum och på toaletter.
Vi skulle rent tekniskt vara slavar under vår regering, vi skulle fråntas den fria viljan och vår frihet, men vi skulle alla vara trendmässigt och moraliskt korrekta, och det är väl det vi vill....... eller?
Trender, moral och vad? Moral
Moral.. moraliskt korrekt.. moraliskt inkorrekt...
Sverige... eller moralpanikens land som det även kan kallas..
Det finns så många saker man inte får göra här, nu pratar jag inte om det juridiska, det juridiska är rätt enkelt, allt står i en bok, nej jag pratar om den moraliska lagboken.
Personligen finner jag det roande att sätta folks moral på prov, vars går deras gräns och vad händer om man går över den gränsen?
Vissa tar det rätt bra och konstaterar att vi alla är olika, andra tar det mindre bra.
Det här med religion är som bäddat för moraliska debatter, vad får man och vad får man inte säga/skriva?
Det verkar finnas en stark grupp som menar att man antingen ska tycka om religion eller inte tala om den, man får i alla fall inte uttala sig negativt om ämnet.
Varför har jag svårt att förstå, om man inte går till personangrepp och säger "Du är en jävla idiot som är muslim" eller "Du måste vara riktigt jävla korkad som tror på Gud".
Men vad kan hända om jag uttalar mig negativt om själva kärnan inom religion, om jag ifrågasätter och kritiserar teorierna om att Gud skulle ha skapat jorden?
Jag vet att det finns "regler" för troende av olika slag, vissa saker de inte får ifrågasätta eller kritisera, men jag som inte är en del av deras samfund då, varför kan inte jag få ha den rätten att kritisera?
Juridiskt sett har jag den rätten, moraliskt sett inte, och då uppstår moralpanik blad folk.. är la inte mitt fel att de följer religioner som står för kvinnoförtrycka, homofobi och massmord på oliktänkande.. eller?
Politik är också en moralisk historia, det finns tydliga gränser ang vad man får och inte för tycka.
T.ex så har det utbrutit en mindre skala av moralpanik när jag på jobbet sagt att det finns någon punkt hos SD som jag sympatiserar med.
Ganska patetiskt måste jag säga, det är inte så att jag sympatiserar med deras invandrarkänsliga frågor utan det här gällde vården, och jag skulle aldrig rösta på ett parti bara för att jag tycker en enda fråga är intressant om övriga frågor går emot vad jag själv vill.
Men men, moralpaniken finna alltid där...
Sen har vi det här med höger och vänster/rött och blått.
Det finns en enorm moralfokus på "vilken sida" man röstar på och bor man i glesbygden så ska man ju rösta rött.
Inte för att de röda bryr sig ett skit om folk här ute, men av gammal vana, för röstar man blått/höger så är man en idiot som inte förstår bättre.
De får säga och tro vad de vill om min intelligens, men det är inte jag som är så korkad att jag röstar på S i tron om att de är ett helrött parti.
Moralen gör folk blinda, inte minst vad gäller politik.
Istället för att välja det parti som man själv sympatiserar mest med så begränsar man sig hellre till de två sidorna rött/vänster eller blått/höger, man ser inget annat.
Nej moral är bara ett hinder i vardagen för många, själv tänker jag fortsätta vara moraliskt inkorrekt i de lägen då mina åsikter är det, ändrar jag min ståndpunkt pga andras moral, vad har jag då kvar?
Sverige... eller moralpanikens land som det även kan kallas..
Det finns så många saker man inte får göra här, nu pratar jag inte om det juridiska, det juridiska är rätt enkelt, allt står i en bok, nej jag pratar om den moraliska lagboken.
Personligen finner jag det roande att sätta folks moral på prov, vars går deras gräns och vad händer om man går över den gränsen?
Vissa tar det rätt bra och konstaterar att vi alla är olika, andra tar det mindre bra.
Det här med religion är som bäddat för moraliska debatter, vad får man och vad får man inte säga/skriva?
Det verkar finnas en stark grupp som menar att man antingen ska tycka om religion eller inte tala om den, man får i alla fall inte uttala sig negativt om ämnet.
Varför har jag svårt att förstå, om man inte går till personangrepp och säger "Du är en jävla idiot som är muslim" eller "Du måste vara riktigt jävla korkad som tror på Gud".
Men vad kan hända om jag uttalar mig negativt om själva kärnan inom religion, om jag ifrågasätter och kritiserar teorierna om att Gud skulle ha skapat jorden?
Jag vet att det finns "regler" för troende av olika slag, vissa saker de inte får ifrågasätta eller kritisera, men jag som inte är en del av deras samfund då, varför kan inte jag få ha den rätten att kritisera?
Juridiskt sett har jag den rätten, moraliskt sett inte, och då uppstår moralpanik blad folk.. är la inte mitt fel att de följer religioner som står för kvinnoförtrycka, homofobi och massmord på oliktänkande.. eller?
Politik är också en moralisk historia, det finns tydliga gränser ang vad man får och inte för tycka.
T.ex så har det utbrutit en mindre skala av moralpanik när jag på jobbet sagt att det finns någon punkt hos SD som jag sympatiserar med.
Ganska patetiskt måste jag säga, det är inte så att jag sympatiserar med deras invandrarkänsliga frågor utan det här gällde vården, och jag skulle aldrig rösta på ett parti bara för att jag tycker en enda fråga är intressant om övriga frågor går emot vad jag själv vill.
Men men, moralpaniken finna alltid där...
Sen har vi det här med höger och vänster/rött och blått.
Det finns en enorm moralfokus på "vilken sida" man röstar på och bor man i glesbygden så ska man ju rösta rött.
Inte för att de röda bryr sig ett skit om folk här ute, men av gammal vana, för röstar man blått/höger så är man en idiot som inte förstår bättre.
De får säga och tro vad de vill om min intelligens, men det är inte jag som är så korkad att jag röstar på S i tron om att de är ett helrött parti.
Moralen gör folk blinda, inte minst vad gäller politik.
Istället för att välja det parti som man själv sympatiserar mest med så begränsar man sig hellre till de två sidorna rött/vänster eller blått/höger, man ser inget annat.
Nej moral är bara ett hinder i vardagen för många, själv tänker jag fortsätta vara moraliskt inkorrekt i de lägen då mina åsikter är det, ändrar jag min ståndpunkt pga andras moral, vad har jag då kvar?
Trender, moral och vad? Trender
Ja trender finns det många av, det kan handla om kläder, dieter, vilka inneställen man går till, vilken musik man lyssnar på, vilka filmer man tycker om osv osv.
Ibland visar det sig att man följer en trend utan att man tänkt på det, t.ex om ens favoritartist plötsligt blir den "hetaste" på MTV eller om ens klädval visar sig vara senaste mode på något höger, och det är ju inget fel med det.
Men sen finns det dessa personer som lever efter att alltid vara "inne", man äter på vissa ställen, klär sig på ett visst sätt och lyssnar på en viss artist bara för att det är det som är den senaste trenden, även om man ett år tidigare aldrig skulle lyssna på den artisten så gör man det nu bara för att det är inne... varför?
Dieter känns ju som ett annat väldigt populärt ämne i dessa dagar, man ska följa en viss diet för att det är nyttigt och bra för en, men även för att "alla andra" gör det, för om man inte är en trendföljare så är man inte "inne", man är inte värd lika mycket som alla de som följer trenden.
Och det är där det största problemet uppstår, någon kommer på att t.ex den senaste dieten passar honom/henne väldigt bra och han/hon uppnår de resultaten man vill ha, vilket i sig är jättebra.
Men tyvärr finns de då dessa personer som känner ett stort begär av att trycka ner andra, man klappar sig själv på axeln genom att försöka förlöjliga de som inte kör på samma stil som de är, man måste kritisera andras matvanor eller klädstilar eller vad det nu rör sig om till förbannelse, man måste visa att de är sämre människor så att de också ska börja med samma trend.
- Men sådär kan du inte gå klädd
- Det där är inte bra att äta
- Gör inte si, gör så
Vad är poängen?
Vad försöker man uppnå med det hela?
Har man verkligen ett så sönderslitet psyke att man inte kan acceptera att alla inte är exakt likadana?
Nu säger jag inte att man ska gå emot alla trender, det kan föra mycket gott med sig om man vågar testa något nytt.
Kanske du fastnar för en diet som känns rätt eller lär dig uppskatta en ny slags musik/klädstil, men bli bara inte en av dem som går omkring med ett självförtroende lägre än Hitlers tolerans mot judarna, gör det du vill och må bra av det, låt andra göra som de vill och de kommer att må bra av det.
Försöker du ändra folk mot deras vilja är det bara du som framstår som en total idiot.
Ibland visar det sig att man följer en trend utan att man tänkt på det, t.ex om ens favoritartist plötsligt blir den "hetaste" på MTV eller om ens klädval visar sig vara senaste mode på något höger, och det är ju inget fel med det.
Men sen finns det dessa personer som lever efter att alltid vara "inne", man äter på vissa ställen, klär sig på ett visst sätt och lyssnar på en viss artist bara för att det är det som är den senaste trenden, även om man ett år tidigare aldrig skulle lyssna på den artisten så gör man det nu bara för att det är inne... varför?
Dieter känns ju som ett annat väldigt populärt ämne i dessa dagar, man ska följa en viss diet för att det är nyttigt och bra för en, men även för att "alla andra" gör det, för om man inte är en trendföljare så är man inte "inne", man är inte värd lika mycket som alla de som följer trenden.
Och det är där det största problemet uppstår, någon kommer på att t.ex den senaste dieten passar honom/henne väldigt bra och han/hon uppnår de resultaten man vill ha, vilket i sig är jättebra.
Men tyvärr finns de då dessa personer som känner ett stort begär av att trycka ner andra, man klappar sig själv på axeln genom att försöka förlöjliga de som inte kör på samma stil som de är, man måste kritisera andras matvanor eller klädstilar eller vad det nu rör sig om till förbannelse, man måste visa att de är sämre människor så att de också ska börja med samma trend.
- Men sådär kan du inte gå klädd
- Det där är inte bra att äta
- Gör inte si, gör så
Vad är poängen?
Vad försöker man uppnå med det hela?
Har man verkligen ett så sönderslitet psyke att man inte kan acceptera att alla inte är exakt likadana?
Nu säger jag inte att man ska gå emot alla trender, det kan föra mycket gott med sig om man vågar testa något nytt.
Kanske du fastnar för en diet som känns rätt eller lär dig uppskatta en ny slags musik/klädstil, men bli bara inte en av dem som går omkring med ett självförtroende lägre än Hitlers tolerans mot judarna, gör det du vill och må bra av det, låt andra göra som de vill och de kommer att må bra av det.
Försöker du ändra folk mot deras vilja är det bara du som framstår som en total idiot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
