onsdag 27 oktober 2010

dada-hink-o-spade i Nobels sandlåda

Alla partiledare är i vanlig ordning inbjudna till Nobelfesten, eller inte alla, inte i år, i år är det en som inte får komma, Jimmie Åkesson.
Anledningen? Han är Sverigedemokraternas partiledare.

Att den svenska moralpaniken skulle öka markant efter att Sverigedemokraterna kom in i rikstagen visste nog alla och kanske borde jag inte bli förvånad över att Nobelstiftelsen är minst lika socialt handikappade som så många andra på den fronten.

Men låt oss anta att de faktiskt har intelligens som kan mäta sig med den genomsnittliga människan och därför besitter förmågan att tänka samt agera efter logik.

De säger att de inte kan "ställa sig bakom SD:s främlingsfientliga ideologi".
Okej, för stunden köper jag deras logik.

Då tittar vi på vilka de faktiskt släpper in:

Kristna personer är välkomna, kyrkans kvinnoförtryck och homofobi är det inget fel med.

Muslimer är välkomna, ja ni vet, de som ser upp till profeten som körde in kuken i en nioårig flicka.
Även det är helt i sin ordning.

Moderater, att genomföra massövervakning och nationell terroriststämpling av oskyldiga verkar vara något positivt.

Mona Sahlin, ja men vadå? skattefiffel är ju något man faktiskt ska ställa sig bakom och hylla.

Listan kan göras lång.

Så man kan ställa sig bakom kvinnoförtryck, diskriminering av homosexuella, sexuellt utnyttjande av barn, frihetsberövande (i form av FRA-lagen), skattefiffel och man kan till och med ge fredspriset till en president som har sina trupper ute i strid där oskyldiga människor mister livet.
Men "SD:s främlingsfientliga ideologi" det går inte, det vore ju hemskt att ställa sig bakom något sånt.

Eller varför använder de ens orden "ställa sig bakom"?
De behöver inte ställa sig bakom något alls, men tydligen så vill de göra det.

Men de får givetvis göra som de vill, och jag tänker inte vara den som stoppar deras resursförsändelser som vi alla vet består av blöjor, nappflaskor, skallror och babymössor bara för att de vill sitta kvar i sandlådan.


Och nej, jag stödjer inte SD, deras politik eller deras åsikter men jag anser att det finns betydligt bättre sätt att motarbeta dem än att göra sitt yttersta för att göra dem till martyrer.

I politiken bör man bemöta dem som vilket parti som helst, man debatterar med dem och visar upp deras svaga sidor för de som tittar.
Ser man dem hålla ett torgmöte så lyssnar man om man vill och går därifrån om man inte bryr sig.
Det är inte svårare än så.


En sak jag undrar över är om alla dessa personer som vill förbjuda SD på olika plan verkligen är emot främlingsfientlighet eller om de bara vill få bort SD?
Många resonerar nog som följande:
"Det jag inte ser det finns inte, det jag inte hör det händer inte"

Stackars blåögda personer säger jag bara, främlingsfientligheten fanns långt innan SD och kommer att finnas kvar även om SD försvinner.
Man inbillar sig bara att alla problem försvinner med SD.


Sist men inte minst undrar jag om Nobelstiftelsen kan garantera att ingen person med främlingsfientliga åsikter någonsin blivit inbjuden?

lördag 8 maj 2010

Vi Kräver Bara Rättvisa!

Vi måste slåss för våra rättigheter under den borgliga regeringen, vi måste försvara de sjuka och olycksdrabbade från högerns järngrepp.
Vi kräver bättre sjukersättningar, vi kräver höjd A-kassa, vi kräver sänkt A-kasseavgift, vi kräver rättvisare löner!

Vi kräver att alla ska få en ärlig chans här i livet, vi kräver att alla ska ha lika rättigheter oavsett vad!

Vi Kräver Bara Rättvisa!


Under de snart fyra åren som borgarna styrt Sverige har jag hört slagord mot orättvisorna i landet, jag har sett folk som kämpat på för de svaga, jag har känt hur det svenska folket vrider sig av ilska och vanmakt över dessa orättvisor som förpestat vårt medvetande.

Men under en mycket längre tid har jag sett bilder, filmer och reportage från länder där folk svälter ihjäl för att de inte har mat för dagen, jag har sett när media visar hur mödrar gråter för att deras barn dött av en sjukdom som lätt kunnat botas om det funnits pengar till medicin.
Jag har sett inslag om hur krig och tyranni drivit oskyldiga till den gräns där de helt enkelt ger upp.
Barn och slavarbete som bara ökar...


Jag har sett hur vi byter tv-kanal när bilderna når vår nyinköpta tv, jag har sett hur vi ger några få kronor bara för att stilla vårt eget samvete, några kronor som faktiskt inte räcker så långt som vi inbillar oss.
Jag har sett hur vi har nått den gräns där vi slutar bry oss.


Är det nu det är det dags att vakna upp och börja se oss omkring?
Vi har demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet, socialvård, sjukvård, skolor där barnen får gratis lunch, en någorlunda bra jämställdhet, en arbetsförmedling som hjälper oss att hitta jobb/praktik, en poliskår som är till för att beskydda oss och mycket mycket mer.
Allt det kan bli bättre, det förnekar jag inte.

Vi tittar uppåt mot höghattarna, bannar deras egoism, spyr över dess kapitalism och hatar hur de lever gott medan vi måste "slita hårt" för vår lön.

Men är vi så mycket bättre själva?


Vi kräver bara rättvisa... men för vilka?
Svenskarna som redan har det så pass mycket bättre än barnen som dör av hunger medan vi kastar bort mat vi inte äter upp?

Men som sagt.. vi kräver bara rättvisa...


____________________________
____________________________

I vanlig ordning säger jag inte att jag är bättre än någon annan, därav använder jag ordet "vi".
____________________________
____________________________

måndag 5 april 2010

Trender, moral och vad? Och vad?

Man kan i stort sett säga att det finns de som vill att alla ska följa samma mönster, vare sig det gäller politik eller mat så finns det alltid de som vet bättre än alla andra och spyr sin galla över de som inte följer strömmen.

Så kanske får vi införa ett klädesplagg som alla måste ha på sig hela tiden, ett bestämt antal maträtter som ska ätas under bestämda veckodagar?
Måndagar får man enligt lag bara äta en ostmacka samt dricka ett glas vatten till frukost, korv med potatis till lunch pyttipanna till middag, en skinkmacka till kvällen med tillhörande mjölk och under kafferaster får man bara dricka en kopp kaffe.
Bestraffning med döden om man äter något annat eller inte klär sig i de kläder som staten valt ut.

Även böcker, filmer och musik skulle väljas ut noggrant så att ingen ser, läser eller hör på något opassande.

För att kontrollera alla så finns det kameror överallt, även i sovrum och på toaletter.
Vi skulle rent tekniskt vara slavar under vår regering, vi skulle fråntas den fria viljan och vår frihet, men vi skulle alla vara trendmässigt och moraliskt korrekta, och det är väl det vi vill....... eller?

Trender, moral och vad? Moral

Moral.. moraliskt korrekt.. moraliskt inkorrekt...
Sverige... eller moralpanikens land som det även kan kallas..

Det finns så många saker man inte får göra här, nu pratar jag inte om det juridiska, det juridiska är rätt enkelt, allt står i en bok, nej jag pratar om den moraliska lagboken.

Personligen finner jag det roande att sätta folks moral på prov, vars går deras gräns och vad händer om man går över den gränsen?
Vissa tar det rätt bra och konstaterar att vi alla är olika, andra tar det mindre bra.

Det här med religion är som bäddat för moraliska debatter, vad får man och vad får man inte säga/skriva?
Det verkar finnas en stark grupp som menar att man antingen ska tycka om religion eller inte tala om den, man får i alla fall inte uttala sig negativt om ämnet.
Varför har jag svårt att förstå, om man inte går till personangrepp och säger "Du är en jävla idiot som är muslim" eller "Du måste vara riktigt jävla korkad som tror på Gud".

Men vad kan hända om jag uttalar mig negativt om själva kärnan inom religion, om jag ifrågasätter och kritiserar teorierna om att Gud skulle ha skapat jorden?
Jag vet att det finns "regler" för troende av olika slag, vissa saker de inte får ifrågasätta eller kritisera, men jag som inte är en del av deras samfund då, varför kan inte jag få ha den rätten att kritisera?
Juridiskt sett har jag den rätten, moraliskt sett inte, och då uppstår moralpanik blad folk.. är la inte mitt fel att de följer religioner som står för kvinnoförtrycka, homofobi och massmord på oliktänkande.. eller?


Politik är också en moralisk historia, det finns tydliga gränser ang vad man får och inte för tycka.
T.ex så har det utbrutit en mindre skala av moralpanik när jag på jobbet sagt att det finns någon punkt hos SD som jag sympatiserar med.
Ganska patetiskt måste jag säga, det är inte så att jag sympatiserar med deras invandrarkänsliga frågor utan det här gällde vården, och jag skulle aldrig rösta på ett parti bara för att jag tycker en enda fråga är intressant om övriga frågor går emot vad jag själv vill.
Men men, moralpaniken finna alltid där...

Sen har vi det här med höger och vänster/rött och blått.
Det finns en enorm moralfokus på "vilken sida" man röstar på och bor man i glesbygden så ska man ju rösta rött.
Inte för att de röda bryr sig ett skit om folk här ute, men av gammal vana, för röstar man blått/höger så är man en idiot som inte förstår bättre.
De får säga och tro vad de vill om min intelligens, men det är inte jag som är så korkad att jag röstar på S i tron om att de är ett helrött parti.

Moralen gör folk blinda, inte minst vad gäller politik.
Istället för att välja det parti som man själv sympatiserar mest med så begränsar man sig hellre till de två sidorna rött/vänster eller blått/höger, man ser inget annat.


Nej moral är bara ett hinder i vardagen för många, själv tänker jag fortsätta vara moraliskt inkorrekt i de lägen då mina åsikter är det, ändrar jag min ståndpunkt pga andras moral, vad har jag då kvar?

Trender, moral och vad? Trender

Ja trender finns det många av, det kan handla om kläder, dieter, vilka inneställen man går till, vilken musik man lyssnar på, vilka filmer man tycker om osv osv.

Ibland visar det sig att man följer en trend utan att man tänkt på det, t.ex om ens favoritartist plötsligt blir den "hetaste" på MTV eller om ens klädval visar sig vara senaste mode på något höger, och det är ju inget fel med det.

Men sen finns det dessa personer som lever efter att alltid vara "inne", man äter på vissa ställen, klär sig på ett visst sätt och lyssnar på en viss artist bara för att det är det som är den senaste trenden, även om man ett år tidigare aldrig skulle lyssna på den artisten så gör man det nu bara för att det är inne... varför?

Dieter känns ju som ett annat väldigt populärt ämne i dessa dagar, man ska följa en viss diet för att det är nyttigt och bra för en, men även för att "alla andra" gör det, för om man inte är en trendföljare så är man inte "inne", man är inte värd lika mycket som alla de som följer trenden.
Och det är där det största problemet uppstår, någon kommer på att t.ex den senaste dieten passar honom/henne väldigt bra och han/hon uppnår de resultaten man vill ha, vilket i sig är jättebra.
Men tyvärr finns de då dessa personer som känner ett stort begär av att trycka ner andra, man klappar sig själv på axeln genom att försöka förlöjliga de som inte kör på samma stil som de är, man måste kritisera andras matvanor eller klädstilar eller vad det nu rör sig om till förbannelse, man måste visa att de är sämre människor så att de också ska börja med samma trend.

- Men sådär kan du inte gå klädd
- Det där är inte bra att äta
- Gör inte si, gör så

Vad är poängen?
Vad försöker man uppnå med det hela?
Har man verkligen ett så sönderslitet psyke att man inte kan acceptera att alla inte är exakt likadana?

Nu säger jag inte att man ska gå emot alla trender, det kan föra mycket gott med sig om man vågar testa något nytt.
Kanske du fastnar för en diet som känns rätt eller lär dig uppskatta en ny slags musik/klädstil, men bli bara inte en av dem som går omkring med ett självförtroende lägre än Hitlers tolerans mot judarna, gör det du vill och må bra av det, låt andra göra som de vill och de kommer att må bra av det.
Försöker du ändra folk mot deras vilja är det bara du som framstår som en total idiot.

onsdag 17 mars 2010

Filmer.. köpas eller tankas? det är frågan...

Vad är tanken bakom dessa varningar om hur olagligt det är med att tanka filmer illegalt?
Jag tror alla vet att det är olagligt(?).
Så man är laglydig, köper en film för ca 170kr, tar hem den och börjar titta.
Så slängs det upp en liten informationsfilm om att det är lagligt att ladda ner filmer? Varför? Gjorde jag fel som köpte den här filmen? Tar ni för givet att jag är en illegal fildelare för att jag köper en film?

Det är som att de säger "Här får du för att du köper film din jävla nolla" en massa jävla propaganda upptryckt i ansiktet..
Och dessa menyer sedan, välj menyspråket, sen måste man välja undertexter, sen kan man välja att se extramaterial om man vill det osv osv.. hur korkade är dessa människor?
Om jag köper en film så vill jag se filmen, jag vill inte se nå antipiratbullshitshelvete......... Jag vill kunna lägga i skivan och få filmen uppspelad på-en-gång, inga menyer, inga reklamer om kommande filmer, inget antipirat, inge filmbolagslogotyp om o om igen.. jag vill se filmen, kan de inte fatta det???

Sen har vi det där med priset, de tar fullpris för filmer som är mer eller mindre identiska med filmer som släpptes för 10-30år sedan.
Hur kan de förvänta sig att folk ska vilja köpa filmer om och om igen?
Varför har de ens så höga kostnader?
Antagligen för att stjärnorna ska kunna ta sig en sil mm..
Det borde de göra reklam för "Köp film - Stöd drogmissbruket".

Nej jag klandra ingen som föredrar att tanka filmer...

tisdag 2 februari 2010

Rätt eller fel

Den eviga moraliska frågan, rätt eller fel.
Politiskt sett så är just "rätt eller fel" en vanlig förenkling av realismen, hur många gånger har man inte hört uttryck i stil med "-Det är fel att rösta si eller så", "-nu måste alla få upp ögonen och rösta rätt"?

Hur i hela världen kan det vara fel av mig att rösta på vänsterpartiet om deras ideologi stämmer väldigt bra in med min?
Hur kan det vara fel av mig att rösta på Moderaterna om deras vägval känns rätt för mig?

Hur kan en personlig åsikt vara fel?

Sanningen är att en tanke eller åsikt inte kan vara fel, den bara finns där. Åsikter är ofta politisk oberoende men vi jämför våra åsikter inom t.ex. politiken och ser att ett visst parti har många liknande åsikter och därför röstar vi eventuellt på det partiet.
Om vi börjar markera ut vilka åsikter som är rätt eller fel så skapar vi helt enkelt en slags åsiktsregistrering, vi vill inte tillåta folk ett eget tänkande.
Vi vill kunna kontrollera vad folk ska tycka, tänka och känna. Det kallas diktatur.

För att ta ett exempel, "Bollen är rund" är ett faktabaserat konstaterande, sen säger någon "Jag tycker bollen är fin"(en åsikt) och svaret som kommer då är "Nej den där bollen är ful".. där har vi problemet, i det här fallet vill man frånta individens rätt till en egen åsikt och framställer sin egen åsikt som den enda accepterade sanningen.

Nu vet jag inte om det blev så mycket i klartext det här, men vad jag vill ha sagt är att det inte är fel att rösta på det partiet som man känner mest för, så oavsett om du är Moderat, Vänsterpartist, Folkpartist, Sverigedemokrat eller något annat så gå och rösta på det som du tycker känns rätt och rösta på den vägen du vill att Sverige ska följa. Låt ingen säga att du röstar eller tänker fel...

tisdag 19 januari 2010

Lunar chronicles III

Min favoritblogg från lunar:
_____________________________________

Våldtaget och hånat

Det var en gång ett land, i det landet hade man demokrati, men landets politiker var ack så blinda och demokrain förvandlades till en "Demokratisk Diktatur", Landets namn var Sverige, Nu mera känt som "Den Forna Demokratins Land"...

FRA-Lagen blev som nog alla vet genomröstad, men av vilka?
Fick folket säga sitt? Ville nån av "de högre uppsatta" att folket skulle få ha nån talan?
Nej, Sveriges politiker ville inte ha en folkomröstning, man var antagligen rädd att folk skulle "rösta fel", som vi gjorde i EMU valet.
Att det inte blev en folkomröstning i en så pass stor fråga strider i sig mot demokratins alla regler.
Camilla Lindberg(fp) var den enda som gick emot partilinjen och röstade nej, dagen efter fick hon oväntade reaktioner från svenska folket.
"– Det är helt fantastiskt. Jag har fått runt 100 blombud och 900 mail. Jag kan verkligen inte tro att folk engagerar sig så mycket. Det är helt otroligt, säger Camilla Lindberg."
För det första vill jag buga och tacka henne för hennes nej och för att hon vågade stå på sig till skillnad från många andra.
För det andra vill jag veta om hennes hjärna är på semester?
"Jag kan verkligen inte tro att folk engagerar sig så mycket." Trodde hon verkligen att folk inte skulle engagera sig i en så här stor fråga?
Så tack för ditt nej, men är det kanske dags att byta karriär?

Nu vill FRA(Försvarets Radio Amatörer) anställa 250 personer till för att kunna kränka folks privatliv mer effektivt.
Man vill även ha en ny superdator, deras nuvarande dator är den 11:e snabbaste i världen men det räcker inte om man ska samla in vad alla svenska säger/skriver.

Inte nog med att det kommer att kosta en hel del, det kommer även eventuellt bli så att telefon och internet operatörerna kommer att få betala för FRAs inkoppling av spion utrustningen, vilket i sig leder till högre priser för telefoni och internet.
Så vi kommer inte bara att få vårat privatliv kränkt, vi kommer även att få betala notan.

Borde inte FRA själva få bekosta allt detta genom kakförsäljning eller genom att lägga sig vid rännstenen iförd en FRA skylt o tigga pengar av förbipasserande?
Det vore även ett gyllene tillfälle för FRA att ta reda på folks åsikter, de skulle då kunna räkna vad de fick mest av, mynt eller sparkar.

Detta har iofs inget med FRA o göra, men som grädde på moset läste jag just: "EU-kommissionen meddelade nyligen att man kommer föreslå att termineringsavgifterna för mobilsamtal ska avskaffas"
"En termineringsavgift är, i mobila nät, den avgift som en operatör betalar till en annan för att ta emot och avsluta ett samtal i den operatörens mobila nät. Om en person exempelvis ringer med Tele2 till en person som använder sig av Telia måste Tele2 betala Telia för att de levererar det samtalet till Telias mobilnät."

Med andra ord kommer den som svara i telefon att få betala, så om nån ringer fel eller om en telefonförsäljare ringer upp så får du betala för det.

Svenska folket är våldtaget och hånat av FRA och EU... tack...

Vi fråntas friheter och privatliv, vi ska måsta betala för att svara i telefon, vad kan en terrorist möjligen göra för att förvärra våra liv mer än FRA redan gjort?

_________________________

Kommentarer överflödiga.

Lunar chronicles II

Så tar vi det mest omdebatterade blogginlägget från lunar:
____________________________________________

Pedofiler är inte psykiskt sjuka

Vi människor är ganska intressanta, vi lagar sånt som går sönder, vi botar folk som är sjuka med mera.
Men när det kommer till att bota sjukdomar så finns det en rad frågetecken, iaf om man frågar mig.
Vad avgör om en person är sjuk eller inte?
Nu pratar jag inte om förkylning eller feber och dylikt, jag pratar om psykiska problem.
Vad kan vi bota? Och vad är sjukdomar och vad är inte det?
Tänkte ta upp pedofiler som ett exempel här.

Har pedofiler en psykisk sjukdom som går att bota? Eller handlar det om en sexuell läggning?
En pedofil, som alla säkert vet, är en person som "tänder" på barn.
Han/hon vilseleder dessa oskyldiga barn till sexuella "lekar".
Men är detta en sjukdom?
Är det verkligen så att alla pedofiler lider av samma psykiska fel?
Eller är det(som jag tror) en sexuell läggning?
Jag tror personligen inte att man kan bota pedofiler, dessa kräk vet nog exakt vad de gör med barnen.
Det finns de som påstår att man löper risk att bli pedofil om man själv blivit utsatt som barn, kanske ligger det något i det.
Men borde man inte "bota" barnen som blivit utsatta innan dessa förvandlas till pedofiler själva?

Jag anser som sagt inte att pedofili är en sjukdom, utan en tragisk och hemsk sexuell läggning.
Därav anser jag att man kan sluta dalta med dessa odjur och ge dem hårda och långa fängelsestraff istället för "vård".

Om man vill vara säker på att en person inte kommer att antasta ett barn igen så finns det bara en sak att göra; Kastrering och/eller att hugga av armar och ben på denne.
Då får dem vad de förtjänar.

Nu finns det säkert en hel drös av folk som säger att pedofili är en sjukdom för att det bryter mot "naturens lagar", men det gör homosexualitet oxå.
Så ska man börja bota bögar nu oxå?

____________________________________________

Blev en del långdragna diskussioner via både mejlen o gästboken om detta kommer jag ihåg. Dock får jag erkänna att vissa pedofiler lider av en psykisk sjukdom som kanske kan botas, men jag ser det fortfarande som en läggning. Vissa som har läggningen är sjuka och behöver vård innan fängelset, andra kan skickas i buren omgående.

Lunar chronicles.

Sitter o bläddrar igenom gamla bloggar på lunar och har bestämt mig för att publicera tre av dem här.
En som är min personliga favoritblogg, en som var den mest omdebatterade bloggen och en som var den mest lästa bloggen.

Vi börjar med den mest lästa:

______________________________________________________________

Sörjer du för Engla?

Undrar just om någon har kunnat undgå att nån tjej vid namn Engla har försvunnit?
Media blåser verkligen upp det till max så att alla ska få veta allt om sökandet.
Under dagen fick jag ett kedje sms av en kompis, i smset kunde man läsa:

"Detta sms är för Engla, även om du inte gillar kedjebrev, visa att du bryr dig, vi måste tro att flickan finns. Vi lider med hennes föräldrar, detta är hemskt! Hur kan man göra så här mot ett barn? Skicka detta till dina kontakter och visa att du skänker Engla en tanke"

Jaha, och på vilket sätt bryr jag mig bara för att jag skickar iväg ett eller flera sms?
Dessutom har flertalet operatörer fria sms, så det blir ingen ekonomisk kostnad för många.
Och varför ska man "visa att man skänker Engla en tanke"?
Så att man kan styla inför sina vänner?
"Kolla in, jag skickade det här smset till 50pers, jag bryr mig så häftigt mycket asså"
Sen är det ju ren fakta att det inte hjälper Engla på något sätt, det finns många sätt att hjälpa henne, detta är inte ett av de sätten.
Inget illa menat mot den som skickade det här till mig, detta återspeglar bara mina egna tankar om saken.

Själv ska jag vara så pass ärlig mot er som läser att jag ska erkänna att jag skiter fullständigt i Engla.
Jag brydde mig inte om henne innan hon försvann, och samma sak gäller nu.
Jag tycker det är synd och skam att något barn ska behöva gå vilse, bli illa behandlat med mera, så på det sättet kan jag känna medlidande, men inte för Engla som person, utan för barnet som offer åt nån sjuk jävel(om det nu är så, finns tydligen inga klara bevis ännu).

Fast det är klart, innerst inne är det väl så vi alla känner, för om det inte drabbar nån vi känner så är vi inte så överdrivet brydda.
Vissa gillar bara att måla upp nån konstig fasad där man påstår sig lida med personen i fråga, fast man egentligen bara bryr sig om offret oavsett vilken utomstående person det är.
Men det är inget fel med att inte bry sig allt för mycket, för skulle man bry sig till 100% om alla som far illa här i världen så skulle man gå omkring o deppa dag ut o dag in,
och tillslut skulle man nog ta sitt liv eftersom sorgen hade blivit för stor.

Och varför blir det såhär med vissa "fall"?
Varför ska man bry sig extra mycket om just den och den personen?
Jag tror att det är så att Engla har blivit en frontfigur över en hel rad offer, det handlar egentligen inte om att alla dessa människor som skickar detta sms bryr sig om just henne, det handlar om att man bara vill visa sitt stöd för någon så att man kan sova gott om natten.

Sidnot: Det är en väldigt fin ide det här med kedje smset, men jag undrar bara hur många som bryr sig om just Engla? För det hade nog varit samma sak om det drabbat nån annan.
______________________________________________________________

Jag står fortfarande fast vid dessa ord kan jag säga.

Medelsvensson

Hej.
Mitt namn är Sven Svensson, jag är ca 40år gammal, har en fru, en hund, en kombi(vanligtvis av märket Volvo) och har 2.5-3.2 barn.

Jag stödjer gärna det svenska välfärdssystemet, men bara om alla andra gör det, jag menar jag är inte den som vill ta egna initiativ utan gör mest som som jag ser att de andra gör.
Jag skänker pengar till katastrofoffer om media säger att det behövs, annars skänker jag någon krona per år till behövande så att jag kan sova gott om natten.

Visst är det hemskt hur illa det är för bland annat de långtidssjukskrivna just nu, men det ska jag arbeta emot genom att lägga min röst på gråtomtarnas förening Socialdemokraterna. Jag skulle kunna vara med att avsätta den nuvarande regeringen redan nu, men det kräver engagemang vilket jag saknar, om inte alla andra har det, då har jag också det.
Dock finner jag kafferasten som ett tillfälle att klaga över hur hemsk det har blivit eftersom jag inte behöver göra något annat än att sitta och gnälla över alla andra som inte gör något.

Likt alla andra går jag runt och säger att det var bättre förr, sen drar jag till en kommentar om hur dagens ungdomar har förstört så mycket även om jag själv skulle kunna göra något åt att förbättra saker och ting, men det gör jag bara om alla andra gör det.
Och denna eviga hårdrock samt hipp-hopp musik som ungdomarna lyssnar på, och sex är det enda de tänker på, på min tid var det bättre musik och vi tänkte inte på sex utan på samlag.

Det är alldeles för mycket våld på tv och internet flödar över av porr, jag älskar när jag får kritisera det innan jag går hem för dagen, slår på en gamma western med mycket skjutscener i och avslutar kvällen med att porrsurfa lite i smyg och flukta över nån 16-årings nakna bröst.

Det är så mycket jag skulle vilja förändra, men varför ska jag ta ansvar, varför ska jag engagera mig om inte alla andra gör det?







Mitt namn är Svensson, Medelsvensson med rätt att bara göra det alla andra gör.
___________________________________________________

Obs, nu skrev jag ca 40år gammal enbart för att få till en medelålder, det rör sig givetvis om mer spridda åldrar än så.

lördag 16 januari 2010

Vad har hänt?

Vad är det som har hänt med oss? Den frågan ställer jag mig allt oftare.
Jag läser om tider som fanns innan min födelse, jag ser ett Sverige som var rikt på så mycket gott men som dolt sig i ett mörker av ansvarsvägran.

Förr tog vi hand om våra egna, det fanns inte mycket till allmän äldreomsorg och alla hade inte råd med dyra mediciner. Dock fanns det något som hette ansvarstagande, vi kände ett ansvar för våra nära och kära, om de var gamla eller sjuka så tog vi hand om dem. Även om vi visste att deras sista dag i livet närmade sig så fanns vi där för dem, ända in i döden gav vi dem kärlek och trygghet, vetskap om att vi var där med dem.

Folket var fattigt, det var långa hårda arbetsdagar, men vi hjälpte varandra att klara det. Det fanns inte alltid tillgång till bra skolor och barnvård så vi själva lärde våra barn vikten av artighet och arbete.

Nuförtiden flyttar vi ifrån våra föräldrar, när de blir gamla och inte kan ta hand om sig själva så skickar vi dem till äldreboenden.
Om något går snett där så skyller vi på personalen eller på regeringen som inte ger nog mycket pengar till äldreomsorgen.

Våra barn skickas till skolor och om de mot all förmodan inte kan uppföra sig så skyller vi på tv, tv-spel och våldsamma filmer.

Vi är inte sena med att kalla oss för demokratiska, solidariska och omtänksamma eftersom vi betalar skatt.
Vi betalar gärna mer i skatt bara de behövande får det bättre, men varför kan vi inte själva donera mer pengar till sjukvård, skolor och annat utan att det måste finnas en obligatorisk skatt som dras varje månad?

Frågar man någon om denne skulle kunna tänka sig betala mer i skatt(den skatten skulle motsvara ca 500kr mindre i handen varje månad) för att förbättra villkoren för de långtidssjukskrivna så får man svaret "-absolut".

Frågar man istället samma person om han eller hon inte skulle tänka sig att varje månad lägga in 500kr i en fond för de långtidssjukskrivna så finns det nog ursäkter så det räcker och blir över, "jag har ju mina egna utgifter", "Det gör ingen större skillnad om bara jag gör det", "Jag har inte råd".

500kr är alltid 500kr, men vi ger dem bara till välgörande ändamål om vi måste, genom förhöjd skatt t.ex.

Visst var vi fattigare förut, visst hade vi sämre läkarvård osv, men vi tog i alla fall vårt ansvar, vi skyllde inte ifrån oss på allt och alla.
Så ja, det var bättre förr när solidaritet inte var ett ord utan en livsstil.