dada-hink-o-spade i Nobels sandlåda

Alla partiledare är i vanlig ordning inbjudna till Nobelfesten, eller inte alla, inte i år, i år är det en som inte får komma, Jimmie Åkesson.
Anledningen? Han är Sverigedemokraternas partiledare.

Att den svenska moralpaniken skulle öka markant efter att Sverigedemokraterna kom in i rikstagen visste nog alla och kanske borde jag inte bli förvånad över att Nobelstiftelsen är minst lika socialt handikappade som så många andra på den fronten.

Men låt oss anta att de faktiskt har intelligens som kan mäta sig med den genomsnittliga människan och därför besitter förmågan att tänka samt agera efter logik.

De säger att de inte kan "ställa sig bakom SD:s främlingsfientliga ideologi".
Okej, för stunden köper jag deras logik.

Då tittar vi på vilka de faktiskt släpper in:

Kristna personer är välkomna, kyrkans kvinnoförtryck och homofobi är det inget fel med.

Muslimer är välkomna, ja ni vet, de som ser upp till profeten som körde in kuken i en nioårig flicka.
Även det är helt i sin ordning.

Moderater, att genomföra massövervakning och nationell terroriststämpling av oskyldiga verkar vara något positivt.

Mona Sahlin, ja men vadå? skattefiffel är ju något man faktiskt ska ställa sig bakom och hylla.

Listan kan göras lång.

Så man kan ställa sig bakom kvinnoförtryck, diskriminering av homosexuella, sexuellt utnyttjande av barn, frihetsberövande (i form av FRA-lagen), skattefiffel och man kan till och med ge fredspriset till en president som har sina trupper ute i strid där oskyldiga människor mister livet.
Men "SD:s främlingsfientliga ideologi" det går inte, det vore ju hemskt att ställa sig bakom något sånt.

Eller varför använder de ens orden "ställa sig bakom"?
De behöver inte ställa sig bakom något alls, men tydligen så vill de göra det.

Men de får givetvis göra som de vill, och jag tänker inte vara den som stoppar deras resursförsändelser som vi alla vet består av blöjor, nappflaskor, skallror och babymössor bara för att de vill sitta kvar i sandlådan.


Och nej, jag stödjer inte SD, deras politik eller deras åsikter men jag anser att det finns betydligt bättre sätt att motarbeta dem än att göra sitt yttersta för att göra dem till martyrer.

I politiken bör man bemöta dem som vilket parti som helst, man debatterar med dem och visar upp deras svaga sidor för de som tittar.
Ser man dem hålla ett torgmöte så lyssnar man om man vill och går därifrån om man inte bryr sig.
Det är inte svårare än så.


En sak jag undrar över är om alla dessa personer som vill förbjuda SD på olika plan verkligen är emot främlingsfientlighet eller om de bara vill få bort SD?
Många resonerar nog som följande:
"Det jag inte ser det finns inte, det jag inte hör det händer inte"

Stackars blåögda personer säger jag bara, främlingsfientligheten fanns långt innan SD och kommer att finnas kvar även om SD försvinner.
Man inbillar sig bara att alla problem försvinner med SD.


Sist men inte minst undrar jag om Nobelstiftelsen kan garantera att ingen person med främlingsfientliga åsikter någonsin blivit inbjuden?