I förnekelse

Jag lever inte i förnekelse, och jag lever inte i tro om nån påhittad gud.
Jag lever i en positiv och ärlig ovisshet, jag behöver inte gå runt till folk och skryta om min religion, jag behöver inte tacka en gud för det positiva i mitt liv.

Det finns dem som inte inser att det finns mer än en väg i livet, och om du inte följer deras väg, deras tro, så lever du enligt dem i förnekelse.
Kan det bli mer fel än så? Det är inte jag som lever i förnekelse, jag har ett öppet sinne, jag inser att om jag jobbar och för pengar till mat så ska jag tacka mig själv och inte en gud för mitt dagliga bröd.

Om nu folk vill leva enkel riktat och följa en gammal bok eller saga så för de göra det, blanda bara inte in mig i era fantasier.
Gud skapade inte mig, det var min mor och far som skötte det.

Som några av er kanske vet så är jag inte medlem i svenska kyrkan, varför vara en del av ett samfund som inte kan se heterosexuella och homosexuella som jämlikar?
Ett samfund som förtryckt kvinnor och som mördat i deras guds namn, nej så lågt sjunker jag inte...