Handling:
"Micah och Katie är två studenter som bor tillsammans i en förort i San Diego, Kalifornien. En dag avslöjar Katie för sin pojkvän att hon har blivit förföljd av en spökliknande vålnad enda sedan hon var liten flicka. Hon säger också att hon tror att vålnaden nu befinner sig i samma hus som Micah och Katie. För att bevisa att så inte är fallet köper Micah en videokamera för att försöka filma de paranormala händelserna på bild."(Wikipedia)
Jag har sett många skräckfilmer, fler än jag skulle vilja såhär i efterhand och visst har besvikelserna ställt sig på rad under de senaste åren med undantag från bland annat SAW och El Orfanato så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här filmen, skulle det finnas något av värde? Något att minnas?
Filmen rullar sakta igång med en rätt så långsam och småtråkig inledning där vi får bekanta oss med huvudpersonerna Micah och Katie.
Man får även tid på sig att vänja sig vid det annorlunda kameraarbetet som till en början kan kännas lite jobbigt men snabbt vänjer in en i det.
En bit in i filmen upptäcker jag att jag sitter och håller andan och inte vågar prassla med någon chipspåse eller dricka läsk, minsta lilla ljud skulle bryta förtrollningen den film kastat över mig och stämningen skulle vara förstörd, som i trans sitter jag likt en staty och låter mig förföras av det som verkar vara den mest inlevelsefulla filmen någonsin.
Varje scen i filmen och varje ljud för mig att vilja rysa av välbehag och spänning det är som att bli djupt förälskad för första gången och känna att kärleken är besvarad med, om möjligt, ännu större glöd.
Den här filmen är inget mästerverk, den är så mycket mer och så mycket större än så, det går inte med ord att beskriva dess perfektion.
Det enda jag kan säga just nu är, Se den.
Sidonoter:
Med en budget på 15.000 dollar får det en verkligen att inse skillnaden mellan specialeffekter och handling, och filmen 2012 med sin budget på 200 miljoner dollar hade bara specialeffekter att komma med.
Vem vill se en snygg digital hög med skit istället för en riktigt bra film?
Många filmer satsar på stora dyra namn(skådisar) med välkänt ryckte som ska leda filmen till kassasucce, varför? Paranormal Activity hade ingen Leonardo DiCaprio, Arnold Schwarzenegger eller Julia Roberts.
Ändå lyckades man dra in 100 miljoner dollar på filmen(ca 6667 gånger budget), och det är bara nu i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar